Oj va Fixa har blivit tjock! Hon är bra mkt större om magen nu än med förra kullen och då var de ju ändå nio stycken valpar. Det här gänget kommer vara större i storlek men färre i antal. Vi kunde se fem på ultraljudet men det kan gömma sig någon mer därinne.

Vi har en lista på intresserade valpköpare och den är inte numrerad, man kan alltså inte ha första platsen och första tjing. Skälet till detta beror på hur många valpar det blir, hur många av varje kön och vilka personligheter de har. Det gäller att matcha rätt valp till rätt köpare, så enkelt är det och samtidigt så svårt.

Det är viktigt för mig att valparna hamnar i hem där valpen verkligen blir en familjemedlem, man kommer att behöva träna sin hund på något sätt och vill man tävla är det ju extra roligt. Någon utställning vore ju roligt för att få en exteriörbedömning på sin hund. Sen vill jag att alla röntgar sina hundar, höftleder och armbågar, när hunden är lite äldre än 1 år. Det är viktigt för vidare avel att man kan ta bra beslut när man tänker avla vidare.

En Pumi är ingen ren sällskapshund, utan behöver tränas, både kroppsligt och mentalt, för att må bra. Tävla behöver man inte göra, det bryr sig hunden knappast om ifall den inte får. Men ett aktivt liv attraherar en Pumi liksom lugn och ro.

Pappa Aron som är en härlig Pumi med en massa fart och arbetsvilja. Han har en fantastiskt förmåga att anpassa sig efter situationen, gilla läget och njuta av livet. Vi tog hem honom till oss när Fixa skulle paras och han steg bara in i huset och sa: -Hej här är jag! Vår katt Lusse, som är tämligen hundvan och stundtals tror att han är en hund, gned sig mot Aron som bara nosade fint och sen var de kompisar och sov bredvid varandra i min säng på natten. Barnen gillade Aron skarpt, mest för att han inte skällde alls men även för han var gosig och väldigt snäll när de promenerade med honom i koppel.

Fixa vägrar vara med på bild men hon hälsar att hon mår prima även om hon inte orkar springa omkring och måste ha hjälp upp i Mikas säng där hon numera sover. Mika läser böcker för henne och ser till att hon har det bra.

Valprummet är redo för att ta emot valparna, lådan är ihopskruvad, golvet täckt, valpmärkningen är fixad, block och pennor, våg, handdukar, peanger, handskar, hushållspapper… Ja det mesta är på plats, vi är redo!

Nu återstår bara den längsta olidliga väntan. Måndagen den 20 maj är det 63 dygn sedan första parningen – vadslagning pågår här hemma: när föds valparna? Hur många blir det? Fördelning tikar/hanar?

/Susan